ccaamillaa

om man vet att man inte kan hålla det.
den andra blir bara sårad i slutändan ,
jag har själv blivit sårad , av andra och av mig själv.
pga av att man lovar saker man inte kan hålla.
och jag försöker så gott jag kan att lovar jag nånting , håller jag det!
visserligen , det är lätt att säga saker som " jag ska aldrig lämna dig" osvosv i ett förhållande , vänskap osv.
säg aldrig aldrig.

---

jag borde lärt mig nånting nu tycker jag , och många andra.
kanske har jag inte det , eller har jag det? jag vet inte..
jag kanske börjar lära mig iallafall , för jag har tröttnat på att bli sårad hela tiden.
det går knappt en dag utan att jag blir sårad av honom.
det är långt ifrån kul att vara så kär i någon när det är såhär.
och som det ser ut nu , HATAR jag att jag är kär i honom.
och att inte höra från honom eller nånting gör saken ännu värre.
fast kanske blir det lättare för mig efter ett tag? kanske glömmer jag honom?
vem vet..
jag har aldrig lyckats förut, kanske gör jag det nu? eller så gör jag det inte.
han har lixom blivit hela mitt liv , han var det jag levde för , han var allt för mig
och jag har aldrig kännt en sånnhär känsla för någon förut.
jag har aldrig älskat någon så starkt.
och ordet älskar är ett otroligt stort ord för mig , jag säger det aldrig om jag inte menar det.
så er få jag sagt det till , jag menar det verkligen!
när man var liten , trodde man att allt var så himla lätt
det fanns inget dåligt då , man älskade alla ,  man skrev det till alla
även folk man aldrig träffat , men nu när man förstår vad ordet innebär och hur mycket ordet kan såra en människa och ändå kan göra en människa så glad.
det är inte kul längre.
jag vill vara liten igen!
det skulle vara så himla skönt , slippa alla känslor , slippa alla tårar när man blir sårad
knappt ens veta vad kärlek är.
jag kan ligga om kvällarna och bara tänka tillbaka
tillbaka till tiden då jag var så himla lycklig , tiden innan sjöängen
då jag mådde så jävla bra!
jag hade mina vänner , jag svek aldrig , dom svek aldrig ,
och det bästa av allt , jag hade kul!
jag levde verkligen , jag verkligen kände hur glad jag var över att jag levde.
men nu? , det spelar ingen roll om jag lever eller inte.
ingenting spelar någon roll längre,
jag är så jävla glad på utsidan , men insidan är det aldrig någon som kommer att förstå.
och en dag hoppas jag på att få vara lika glad på insidan som på utsidan
nu för tiden gör det bara ont att skratta och vara så glad som jag är.
jag kämpar så att det gör ont , för att se glad ut och vara glad.
Men snart orkar jag inte ens det.
det är så jävla mycket som fått ner mig nu , alla är bara falska runt mig.
jag har fått så svårt att ta in nya människor , jag håller mig kvar vid mina gamla.
det är långt ifrån kul att det är såhär.
och jag bara hoppas på att allt ska bli bra igen.




jag saknar dig så sjukt mycket , mer och mer för varje dag.
och jag verkligen längtar tills saknaden försvinner.